2/5-10
Då var man 19 år gammal! Eller, inprincip är jag inte 19 förrän 13:14 idag, men skit samma!
Jag känner ingen skillnad, förutom att jag längtar mer och mer mot framtiden! Jag har faktiskt försökt öva inför min au-pair video och jag hoppas kunna spela in den senare idag. Känns inte som om framtiden kan komma snart nog.
Nu till lite uppdatering om mitt liv.
I torsdags så skulle jag och C till Sticky Fingers med D och hans vänner. Ungefär två timmar tills vi ska åka så säger hon att hon inte alls vill åka längre. Hon stannar hellre hemma och pluggar till provet vi ska ha nästa dag. Då blev jag så jävla ledsen och arg! Jag hade ställt in min ridning för henne och nu tänkte hon strunta i mig! Ett tag hade jag faktiskt tänkt försöka få gå på ridningen trots allt, men bestämde mig för att prata med D istället. Jag fick gå med dem och det var värt det!
Jag missade dock bussen som vi skulle tagit, så fick åka dit själv - men jag kunde hoppa in i kön tillsammans med D o companie. Väl inne hade vi väldigt kul. Jag tyckte de var tråkigt eftersom det inte var så mycket folk där ännu och dansgolvet låg öde, så jag tog S vid handen och vi började dansa! Bara för vi gjorde det så började alla andra också och Guuuuud så kul det var! Vi hade jätte roligt åt en kille som alltid är på Sticky och dansar. Haha lika kul varje gång!
M, M och E kom efter ett tag, men dom var ganska torra i början. Jag har fortfarande väldigt svårt för M. När Top Floor öppnade så var jag med dom en del också. Det var härligt att få dansa av sig.
Efter ett tag så förändras dock allt.... jag ser en kille som jag känner igen men inte kan placera. Jag tittar mot honom väldigt ofta, tills jag kom på vem han var... det var R's vän. Jag fick panik och letade efter R. Såg honom inte, men kunde inte vara kvar. Paniken var överallt och jag fick massa flashbacks från 31 juli förra året. Och vad händer? Jo, R är visst där. Jag ser honom och jag blir så ledsen. Jag började nästan gråta och det var HEMSKT! Jag ville inte få kvällen förstörd bara för att han var där!
Jag fick dock ge mig och återvände till M, E och M. Vi dansade och dom tvingade mig att dansa nära honom så sexigt jag kunde. Det var kul i kanske tjugo minuter, men när han försvann - för vi antog han sett mig - så började jag få ångest för att jag inte pratade med honom. Jag kunde inte hitta honom på ett bra tag. Så, när jag väl såg honom igen... visste jag inte vad jag skulle ta mig till. M, M och E hade åkt hem. Jag kände inte för att dansa med S eller D. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag stod bara still och såg ledsen ut. Folk kom fram och pratade med mig, vilket var väldigt gulligt. De reagerade alla när jag sa att fel person (R) var där.
Och plötsligt gick han förbi... han stirrade på mig och jag kunde inte ignorera honom. Jag fick en klump i halsen och ville stortjuta, men kvävde fram ett "Hej". Vi sa inte så mycket då... men han frågade om jag ville gå och prata, vilket vi gjorde. Det var skönt att få prata med honom igen. Jag visste att jag hade saknat honom, men inte så mycket! Det var helt sjukt. Nu fick jag i alla fall veta varför han slutat prata med mig. Jag fick veta att anledningen var att jag skulle åka till USA. Han bad om ursäkt för att han bara hade slutat prata med mig och inte sagt som det var. Jag var mycket tacksam för det. Tyvärr så hade vi bara 6 minuter på oss, för jag var tvungen att springa och ta sista pendeln hem. Och när vi sade hej då... han höll om mig så hårt och jag kände att han inte ville släppa mig! Jag ville inte släppa honom heller! Det var så smärtsamt! Jag vill bara ha honom, jag ÄLSKAR honom!
(Börjar gråta... fortsätter senare)
Jag känner ingen skillnad, förutom att jag längtar mer och mer mot framtiden! Jag har faktiskt försökt öva inför min au-pair video och jag hoppas kunna spela in den senare idag. Känns inte som om framtiden kan komma snart nog.
Nu till lite uppdatering om mitt liv.
I torsdags så skulle jag och C till Sticky Fingers med D och hans vänner. Ungefär två timmar tills vi ska åka så säger hon att hon inte alls vill åka längre. Hon stannar hellre hemma och pluggar till provet vi ska ha nästa dag. Då blev jag så jävla ledsen och arg! Jag hade ställt in min ridning för henne och nu tänkte hon strunta i mig! Ett tag hade jag faktiskt tänkt försöka få gå på ridningen trots allt, men bestämde mig för att prata med D istället. Jag fick gå med dem och det var värt det!
Jag missade dock bussen som vi skulle tagit, så fick åka dit själv - men jag kunde hoppa in i kön tillsammans med D o companie. Väl inne hade vi väldigt kul. Jag tyckte de var tråkigt eftersom det inte var så mycket folk där ännu och dansgolvet låg öde, så jag tog S vid handen och vi började dansa! Bara för vi gjorde det så började alla andra också och Guuuuud så kul det var! Vi hade jätte roligt åt en kille som alltid är på Sticky och dansar. Haha lika kul varje gång!
M, M och E kom efter ett tag, men dom var ganska torra i början. Jag har fortfarande väldigt svårt för M. När Top Floor öppnade så var jag med dom en del också. Det var härligt att få dansa av sig.
Efter ett tag så förändras dock allt.... jag ser en kille som jag känner igen men inte kan placera. Jag tittar mot honom väldigt ofta, tills jag kom på vem han var... det var R's vän. Jag fick panik och letade efter R. Såg honom inte, men kunde inte vara kvar. Paniken var överallt och jag fick massa flashbacks från 31 juli förra året. Och vad händer? Jo, R är visst där. Jag ser honom och jag blir så ledsen. Jag började nästan gråta och det var HEMSKT! Jag ville inte få kvällen förstörd bara för att han var där!
Jag fick dock ge mig och återvände till M, E och M. Vi dansade och dom tvingade mig att dansa nära honom så sexigt jag kunde. Det var kul i kanske tjugo minuter, men när han försvann - för vi antog han sett mig - så började jag få ångest för att jag inte pratade med honom. Jag kunde inte hitta honom på ett bra tag. Så, när jag väl såg honom igen... visste jag inte vad jag skulle ta mig till. M, M och E hade åkt hem. Jag kände inte för att dansa med S eller D. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag stod bara still och såg ledsen ut. Folk kom fram och pratade med mig, vilket var väldigt gulligt. De reagerade alla när jag sa att fel person (R) var där.
Och plötsligt gick han förbi... han stirrade på mig och jag kunde inte ignorera honom. Jag fick en klump i halsen och ville stortjuta, men kvävde fram ett "Hej". Vi sa inte så mycket då... men han frågade om jag ville gå och prata, vilket vi gjorde. Det var skönt att få prata med honom igen. Jag visste att jag hade saknat honom, men inte så mycket! Det var helt sjukt. Nu fick jag i alla fall veta varför han slutat prata med mig. Jag fick veta att anledningen var att jag skulle åka till USA. Han bad om ursäkt för att han bara hade slutat prata med mig och inte sagt som det var. Jag var mycket tacksam för det. Tyvärr så hade vi bara 6 minuter på oss, för jag var tvungen att springa och ta sista pendeln hem. Och när vi sade hej då... han höll om mig så hårt och jag kände att han inte ville släppa mig! Jag ville inte släppa honom heller! Det var så smärtsamt! Jag vill bara ha honom, jag ÄLSKAR honom!
(Börjar gråta... fortsätter senare)
Kommentarer
Trackback
